Jag släpar inte direkt på många fördomar. Överlag känner mig faktiskt väldigt tolerant och vidsynt. Med ett undantag då. Det verkar onekligen som om jag inte förmår skaka av mig de fördomar jag av någon anledning hyser mot resebyråer. Först och främst är jag på något sätt känslomässigt övertygad om att resebyråer så gott som alltid är rena blufföretag som utnyttjar blåögda stackare som inte vet hur man reser på egen hand. Jag vet på ett mer rationellt plan att det naturligtvis inte ligger till på det viset, men känslan är ändå svår att skaka av sig. Utöver detta har jag en känsla av att ingen som arbetar på resebyrå egentligen är intresserad av att förmedla en bra service och hjälpa sina kunder till spännande resor och intressanta upplevelser. Nej, enligt min mening anstränger sig alla som arbetar på sådana företag till sitt yttersta för att håna och förlöjliga alla som köper deras tjänster. Det antagandet kanske inte stämmer överens särskilt väl med verkligheten, men det känns så.

Jag funderar på att hyra tält eller mer bestämt ett partytält. Det är något som jag har funderat på en längre tid faktiskt att äntligen göra mina fester lite mer legitima och husera i tält. Tidigare har vi (jag och mina vänner) kört under bar himmel eller hyst in oss i någon lite småtråkig lokal. Men nu ska det äntligen bli ett slut på det, aldrig mer säger. Från och med nu blir det riktiga fester i tält. Ingen mer skam, ingen mer ja något annat som är dåligt. Inget mer vatten i vodkabålen, något som hände vid ett flertal tillfällen förra sommaren då det började regna helt plötsligt. Jag kommer klart och tydligt ihåg hur mycket jag skämdes och hur fruktansvärt det var och i år ska det inte bli någon upprepning av det eller andra liknande misstag. Mitt självförtroende och mitt rykte skulle helt enkelt inte klara av en sådan törn fler gånger.

Jag ska på dagkonferens Stockholm i början av nästa vecka. Det är verkligen inget jag ser fram emot kan jag säga. Inte att åka Stockholm alltså utan att gå på konferens, jag har nämligen väldigt svårt för konferenser och utvecklar inte sällan rena allergireaktion och psykiska symptom. Det är verkligen otroligt jobbigt på alla sätt och vis. Jag önskar ibland att det fanns något piller jag kunde ta mot det här men mig veterligen existerar inte några sådana. Det är väldigt då jag antar att det är många fler som lider av liknande besvär i det tysta. Det bara måste vara på det viset, jag kan inte tänka mig att jag skulle vara ensam av att besväras av den rent fruktansvärda åkomman som stör mitt liv och gärning å det grövsta. Kanske finns för mig ingen hjälp att få. Jag hoppas verkligen inte att de förhåller sig så, det vore verkligen hemskt.